Jag älskar mitt liv och mina barn mer än livet. Min största rädsla är att förlora dem. Kan inte leva med tanken kan inte slå den ifrån mig...hjärtat dunkar x-tra slag och paniken går ner i lungorna och stryper åt.

Jag tror jag dööööör...vill inte dö, vill inte bli gammal...vill inte fylla år mer, vill inte åldras!

Vad skulle jag göra utan mina barn vad skulle dem göra utan mig?

Jag tror jag är sjuk, att jag lever min sista dag på denna jord. Den tanken gör mig irriterad och utamattad, den gör mig ledsen och totalt livrädd. Måste se till att njuta av mina barn... måste se till att dem mår bra...

Så ser en typisk dag ut i mitt huvud..en ständig oro. Vissa dagar är bättre andra sämre. Vissa dagar ingen oro, andra dagar enbart oro... hur orkar andra med att bara vara lyckliga? Hur orkar dem sprudla av energi?

Jag vill oxå, jag vill släppa denna ständiga oro o bara fånga dagen! Ibland lyckas jag ibland inte...

Min dotter, en prinsessa 6 år, så fin!

Min son, en prins 8 månader, så söt!

Jag är välsignad med de underbaraste man kan få!! Är jag värd dem? Har jag förtjänat dem? Ja de har jag banne mig gjort. Min underbara underbara lilla familj!